Över eller extra?
Skottdagen är också dagen då kvinnorna enligt tradition får fria. Vilken dum tradition. Varför skulle vi bara få chansen en dag vart fjärde år? Idiotiskt. Tacka vet jag dagens kvinnor. Vi är inte de som sitter och väntar. Vi är uppfostrade till att ta egna initiativ. Att ta för oss i livet, att ta plats. Bra för oss. Nu har jag ju ingen att fria till. Men när den dagen kommer och om jag bestämmer mig för att fria så kommer jag att göra det avsett datum och avsett antalet dagar på året. Sådetså!
Svammel svammel, detta har jag inte tid till. Måste ju göra mig lite snygg nu. Är fast besluten att denna helg ska bli betydligt mycket roligare än den förra, så idag blir det till att krascha Vs klassfest. Kanske borde ha lärt mig lite naturgeografi terminologi innan. Kanske läst på lite om ökenspridningen i Afrika, effekterna av skogsavverkningen eller vad det nu är de sysslar med. Men det låter ju inte som så kul festsnack. Får väl helt enkelt prata på om annat strunt. Det tycks jag ju vara ganska bra på trots allt....
Ha det gott allihop! Ses kanske ute i vimlet?*ler*
Inte mycket å säga
I annat fall har det varit en ganska lugn vecka hittills. En bra vecka, men inget speciellt.
Vet att jag har bloggat lite för lite om mitt ex-jobb, och inte heller orkar jag skriva nåt idag. Men en bild brukar ju säga mer än tusen ord, så här kommer en på min kära kollega S under en av våra OP dagar.
Var det helg?
Jahapp, då var denna "helgen" över. Inte mycket till helg fatiskt. Tämligen tråkig sådan till och med. Har ju konsumknegat så som jag vanligen gör på jämna helgen. Lika tråkigt var gång. Är väl i och för sig inte själva arbetet som är det mest betungande utan det faktum att jag blir berövad helgen. Men vad ska man göra? Hade inte klarat mig om det inte vore för konsum, i alla fall inte med den livsstil jag har idag. Är stunder som i helgen som göra att jag bara vill bli färdigpluggad. Bli vuxen nog att slippa ha ett extrajobb. Att alltid jobba 12 dagar i rad för att sen till slut få två dagars helg är inte så kul. Framför allt är det tråkigt att vara så bunden till sina arbetstider. Att inte ha speciellt stora möjligheter att ändra på dem. Att byta bort en lördag kväll från klockan två till kvart över nio....inte helt poppis...och svårt framför allt.
Så i helgen hände det ganska så precis ingenting. Eller jo i fredags blev det många timmar av afterwork på Mosaik och Koi. Mycket trevligt var det och mycket skratt blev det. Dock satte det igång ett visst partysug i Petra som ingen annan tycktes nappa på. Inte heller i lördags var någon annan än jag på festhumör. De andra vill laga mat och se på melodifestivalen, en aktivitet jag inte hade möjlighet att närvara på då jag inte skulle ha varit i Malmö förrän vid halv elva tiden. Det är en positiv sak med jobb dock. Jag slipper se melodifestivalen. Ska göra det till mitt mission att inte se ett enda program. Eller kanske finalen, om jag nu måste se något. Vill inte behöva plågas av "dunka mig gul och blå-Frida" mer än nödvändigt. Nej tack. Kanske mer underhållning än let's dance, men fortfarande nej tack.
Med andra ord har de senaste två kvällarna, eller det som fanns kvar av dem rättare sagt, spenderats i sällskapet av mig själv. Inte illa det heller. Lite sällskapssjuk nu kanske, men men. Nu är jag i alla fall glad att vara tillbaka på labbet. Dags att börja en ny vecka. Det ser jag fram emot. Känns grymt att känna så.
And now it's back work.
Music to my ears
Jag har alltid tyckt mycket om musik, men jag skulle inte vilja påstå att jag är särskilt intresserad av det. Har aldrig varit någon som letar upp ny bra spännande artister, som vet något om bandets medlemmar eller ja ni vet, så som musikfantasterna gör. Vill nog gärna ha det serverat. Grym musik på ett silverfat. Är väl därför jag oftast förlitar mig till mina vänner att introducera mig till gobitarna. När jag sen väl kommer över något jag tycker är bra, lyssnar jag fullständigt sönder det. Då är det bara den gruppen/aristen/albumet som gäller. Går på ständig repeat., dagarna i ända. Är nog rätt enkelspårig på så vis. Så många album jag kan utantill nu. Ändå tycks jag inte trötta på dem. Magin i mina favoriter tycks aldrig ta slut. För mig skapas magin av för mig artister såsom Foo Fighters, the White Stripes, REM, Lasse Winnerbäck, Death Cab for Cutie, Sahara Hotnights, Norah Jones, Kaiser Chiefs, the Hives och ja naturligtvis många fler, men jag tror att ni kan skönja ett visst musik mönster. Väldigt lite techno, schlager, hip hop och så vidare. Skulle nog säga att min smak faller inom kategorin rock/indie/singer-songwriter. Det är musik för mina öron.
Kan tyckas att det är lite konstigt att jag inte tröttnar, men det tycks inte fungera så för mig. Naturligtvis läggs de på is ett tag ibland i förmån för det album som för tiden ska ljuda dagligen i mina öron, men jag tycks alltid gå tillbaka och lyssna sönder mina favoriter lite till. I slutet på förra året släppte the Killers ett nytt album. Grymt kul. Sjukt bra band. Är ett riktigt bra album, men i slutet finns det med en ny version av min gamla favorit Mr Brightside. Då föll allt. Gamla Hot Fuss albumet var ju då klart tvunget att plockas fram igen. Tycks ha lyssnat på det varje dag sen dess. Inte tröttnat än... underbart.
I'm coming out of my cage
And I've been doing just fine
Gotta gotta be down
Because I want it all
It started out with a kiss
How did it end up like this?
It was only a kiss, it was only a kiss
Mr Brightside
Har ju förresten helt glömt att uppdatera er hur det gick med sockerprojektet. Som den vetenskapskvinna som jag är måste ju resultatet av alla försök, på labbet eller på mig själv analyseras. Måste dra någon slutsats. Skulle väl kunna summera det med att säga att det gick både bra och dåligt på samma gång. Bra då det visade mig att det finns karaktär och disciplin i mig trots allt. Trodde nog inte att jag skulle klara två veckor när jag började. Dåligt var det för att jag efter två veckor fann mig lika sockersugen som när jag började. Hjälpte inte ett dugg. Åt dessutom mer vanlig mat och blev en aning tröttare än jag var tidigare. Vilka slutsatser kan jag då dra av detta? Beroende eller inte, så är total avhållsamhet inget för mig (surprise *ler*) Får väl helt enkelt fortsätta käka godis, bara träna lite mer istället. Får bli nästa försök iaf.
Fina minnen
Nu fick jag det att låta lite väl svart, så illa är det ju faktisk inte. Inte alls. Två av mina kära gamla tjejkompisar är ju kvar i Lund. Det var här hemma i fredags kväll och umgicks med mig över hämtpizza och rödvin. Kvällen blev naturligtvis full av ohämmat skitsnack precis som det blir när vi tjejer är i farten. Tillslut plockades gamla fotoalbum fram. Så kul att se tillbaka på gamla tider. Är ju nu åtta och ett halvt år sen vi träffades allihop, vår första dag på gymnasiet. Så mycket minnen man har hunnit samla på sig sen dess. Saker vi gjort ihop. Så kul att se tillbaka på. Självfallet har det ju också hunnits med otaliga mer eller mindre lyckade frisyrer och nu oförklarliga klädval. Så unga vi var. Svårt att inte låta bli att skratta år sig själv och åt varandra. Underbart. Stunder som dessa i fredags gör mig så genuint glad. Små saker som gör att man känner sig lycklig.
Nä, nu får det vara färdig svamlat för idag. Dags att masa mig ur sängen. Har lovat en gammal kursare att hjälpa henne med söndagsmiddagen på Lunds nation. Och jag som skulle vara ledig i helgen? jaja, klart jag ställer upp och hjälper till om det behövs. That's what friends are for right? Såklart!
Bloggen min 1års jubilerar
Inte hade jag väl kunnat ana att bloggen min skulle leva att se sin första födelsedag. Minns att jag i mitt första inlägg var ganska skeptisk till min egen förmåga att hålla dagböcker vid liv. Nu blev det ju inte heller en dagbok detta. Kanske lite mer av en veckobok. Har funkat fint för mig. Visst skulle jag ha mycket mer att ventilera, men det är ju sällan så att tillgången till dator och tid finns där vid alla dessa tillfällen. Kanske bra i och för sig, hade nog blivit en ganska gaggig blogg annars...
Spenderade lite tid igår tittandes tillbaka på det gånga årets bloggande. Mycket minnen väcks till liv både roliga och ja lite tyngre. Har inte skrivit mycket vettigt det är ju en sak som är säkert, men så var det tydligen inte det som var meningen med bloggen heller. Den blev som den blev helt enkelt. En sak som slog mig är att jag har varit alldeles för dålig på att lägga upp bilder och så här i efterhand känns det väldigt tråkigt med all denna text. Hade lite trevliga inlägg med mycket bilder och nästan lite journalistisk touch i början, från bland annat en Finlandshelg och ett valborgsfirande. Ska nog försöka bli bättre på det. Bilder är kul, de livar upp lite.
Finner mig nu ett år efter att bloggen min såg dagens ljus nöjd med det faktum att den kom till. Har blivit lite av en vän. Lite tråkigt kan tyckas att den som en gång inspirerade mig till att börja skriva inte längre finns i mitt liv. Kanske är det bäst så, men faktum kvarstår att det nog inte hade blivit någon blogg om inte... ja ni vet. Eller det kanske det hade blivit en ändå. Vem vet? En sak är säker; den blygsamma skara människor som från början var trogna läsare har nu fått sällskap att så många fler. Det glädjer mig. Är ju ett av bloggen syften; att jag ska få skriva av mig och att ni ska kunna få ta del av det.
Det gånga året har varit innehållsrikt, det om något skvallrar bloggen om. Har rest en hel del. Inga jättelånga resor, men alla lika uppskattade. Har umgåtts med häliga människor; underbara vänner och min kära familj. Vikten av dem i mitt liv går det inte att ta miste på. Det hoppas jag verkligen inte. Tror inte det. Är de som utgör min vardag och framför allt min fritid.
Kan inte lova att bloggen kommer vara vid liv för att fira sin andra födelsedag. Hoppas verkligen att den är det,. Hade varit grymt, men man ska inte lova saker man inte är säker på att man kan hålla. Ett viktigt take home message. Sådetså.
Vill bara avsluta med att tacka för det gångna året och hoppas att vi ses och hörs mycket under det som komma skall.
Stora kramar från mig till er. Love you all!
Pink again
Bästa av allt är dock att bloggen min nu åter är rosa. I like! Snyggt och tjejigt. Precis som jag *ler*
Commuting is hell
Har varit en kul vecka dock. Har hunnit med middag med gamla vänner från förr, bio och så i lördags var det ju partaj igen. Denna gång för att fira Eriks nya lya, ny sen ett halvår tillbaka that is... Extra kul blev det då det dök upp två gamla vänner som flyttat sig längre bort än till Malmö. Erika var på besök från Stockholm och Gus, numera känd som afghanen, gjorde alla förvånande med sin närvaro. Inte bara för att ingen visste om att han skulle komma utan även med sitt nya skägg. Smälter nog bättre in i Afghanistan nu än vad han gjorde på Hipp...
Att jag nu mer eller mindre är ensam kvar i Lund gör ju dessutom att jag nästan alltid sover i Mamö då vi varit ute. Är ju rätt gött i och för sig att slippa sitta och somna på en fullpackad buss med en massa andra fulla typer, men det bär dock med sig att jag dagen efter alltid känner mig uttittad. Uttittad för at jag ser så "hemsläpad" ut. Någon som sovit hemma skulle inte gå och handla frallor en söndagsmorgon i kort kjol och pumps. Känns lite pinsamt. Sen måste jag ju ändå åka bussen hem igen och bli tittad på lite till... En gång var det till och med en kille på bussen som var tvungen att kommentera det, som ifrågasatte om jag hade varit ute kvällen innan och om jag hade haft kul...
När jag blir rik ska jag åka taxi. Alltid! Överallt!
Sockerprojektet går bra förresten. Var jobbigt i lördags hos Erik, men gurk- och morotsstavar dippade jag stenhårt istället. Allt för att stoppa något i munnen. Har så här en vecka senare insett att jag äter mycket ner mat och annat nu. Inte allt för nyttiga substitut har det blivit tyvärr. Inte bra. Får bli nästa projekt, att äta sundare. Spar på det lite tror jag. Har bara så mycket disciplin. Dock mer än vad jag hade trott. Känns bra. Riktigt bra faktiskt.
Nä nu ska jag sova lite? Vill ju hinna få lite ordentlig sömn innan jag ska snooza mig till medvetande igen.
Fortfarande inget?
Har varit galet trött idag dock. Inte nog med att jag gäspat så mycket att jag är övertygad om att ja kommer att ha träningsvärk i käkarna, jag har dessutom känt mig trött och seg i hela kroppen. Hade ju hoppats att sockerprojeket skulle göra mig piggare...tycks inte vara så, men det kommer kanske. Hade ju varit fint.
Ser dock till att laga god mat, även om jag helst bara skulle vilja äta lite choklad...*ler*. Tycker om det. Att laga mat alltså, ja och god sådan oxå såklart... Idag blev jag väldigt nöjd over resultatet. Kanske mest för det faktum att det blev gott även om jag hittade på receptet allt eftersom. Kycklingpaj a la Petra. Mmm. Tur att det blev gott dock, lär ju äta den till lunch de närmaste dagarna...
Promotion:
Kolla in fröken S och hennes förehavande på:
http://vekkarikello.blogg.se/
Suget finns där... onekligen!
Har gjort ett litet konstaterande idag. Sockerprojektet är klart som jobbigast när jag är själv. Att sitta där och titta på semlorna var inte gårdagens prövning. Det kom senare. Efter jobb igår skulle jag in till Malmö för att träffa några tjejer som jag pluggade molekylärbiologi tillsammans med för ett par år sen. Blev lite av en reunion. Har inte setts på länge. Var riktigt grymt trevligt att träffas igen och att förhöra sig om vad de hittar på. Labbas görs det i alla fall, och det kändes extra kul att kunna prata med de som gör samma sak som jag. Om ex-jobb och doktorandtjänster, om arbetsmarknaden och framtida drömmar. Inte allt för ofta jag får en chans till det. Stackars Lina bara som fick sitta där och lyssna på oss. Visst hör klart med i gänget, men hon bytte helt spår, lade ner allt vad laborativt arbete heter efter något år och är nu färdig arbetsterapeut.
Oj, mitt fokus försvann visst lite där....
Hursomhelst så hade jag lite tid mellan det att jag gav mig av från labbet och tills dess att jag skulle möta upp de andra i Malmö. Hungrig var jag och inte heller hade jag något speciellt för mig. Strosad mest runt på stan och önskade att jag fick äta lite choklad. Lite sorgligt faktiskt om jag får erkänna det själv. Rätt mycket faktiskt. Men kanske var det så här i efterhand bra att inse att man är lite sorglig. Peppar en till framgång. Så funkar jag i alla fall. Hoppas jag ...*ler*
Nä, om man skulle ta sig en morot till eftermiddagskaffet..? Göött!
Off the sugar day 2...
...och det går bra!
Just det ja. Hade planer på ett inlägg i söndags men det blev inte av. Inte heller igår fick jag producerat nåt. Men så idag kommer nyheten(!). Jag ska göra mig av med mitt sockerberoende. Fan på tiden tycker säkert många av er... Eller rättare sagt jag ska göra ett tappert försök. Efter helgens stora överflöd av sötsaker kände jag i söndags att nu fick det vara nog. Dags att ta tag i problemet innan de ställer till med skadigheter, om inte så för vikten så i alla fall för tänderna. Är dessutom rätt övertygad om att det är allt sockret som i slutänden gör mig så här trött. Trött och orkeslös. Att äta godis varje dag kan ju omöjligt vara bra för hälsan. Tur att jag äter sunt förövrigt och tränar en hel del annars hade jag nog snart blivit rund som en fotboll... (igen!)
Så, planen som gäller lyder: inget socker på två veckor!
Det ska tydligen ta så lång tid innan kroppen detoxat bort allt det vita guldet. Så inget mer godis eller kakor eller liknande, inte heller juice och söta frukter. Inte nu till en början i alla fall. Nu ska det bli andra bullar. Har inga planer på att misslyckas. Inga alls.
Det är inte helt kul dock. Idag är det fettisdagen. Jag älskar semlor. Så idag på den obligatoriska tisdagsfikan bjöds det ju naturligtvis på sådana. Hembakade! Var lite jobbigt att sitta och se på hur alla smaskade i sig, men nu så här i efterhand känns det riktigt bra. Lite stolthet känner jag faktiskt. Nästan lite pinsamtv att känna så....
Nu vet alla på labbet om det dessutom. Tror att det kan vara bra, lite av ett framgångsrecept till och med, att berätta för alla i sin omgivning så att men inte kan fuska. Kommer även att hålla er uppdaterade här på bloggen. Vem vet kanske kommer jag snart att börja klaga på abstinensbesvär och sockerlängtan.
Nu är det upp till bevis Petra. Nu jävlar!
Familjen
Igår efter jobbet åkte jag med pappa hem till Lomma. Syrran har kommit hem över helgen för att fira sin tjugoandra födelsedag på söndag. Så en familjemiddag var ju självfallet igår. Riktigt härlig att spendera fredagskvällen tillsammans med min familj. Underbart.
Tycker verkligen om min familj. Skulle inte kunna önska mig en bättre. Om det nu hade gått vill säga... Som vanligt när man är hemma bjuds det på riktig finmat. Mamma är grym i köket och det snålas då verkligen inte på kvalitén. Ren lyx. Löjrom. Oxfilé. Inte tillsammans då dock...*ler* Är kanske inte så konstigt att man hemma hos sig själv äter pasta med lök, kan ju inte mäta mig med detta oavsett...
En sak jag uppskattar är att vi kan prata om det mesta. Det förs livliga diskussioner om allt mellan himmel och jord. Ibland är det seriösa samtal om arbetsmarknaden och utbildning, om politik och om omvärlden. Men även om mer personliga saker, om vad som händer i våra liv, om badrumsrenoveringar och fritidssysselsättningar.
Vi skrattar mycket också. Mycket och ofta. Mest åt varandra. Igår fick syrran mig att skratta så jag grät. Vi pratar inte så jättemycket med varandra per telefon mellan gångerna vi ses, så det händer ju att man inte blivit uppdaterad om det senaste. Hur som helst så frågar mamma henne om hur det går med fotbollen. Fotbollen(?) undrar jag, som inte hade en aning om att hon börjat spela igen. Jodå, två träningar har hon hunnit med med sitt nya korpenlag. Vad kul tyckte jag, vad heter ni? -Hmm, jaaa, ahh, alltså, det kommer jag inte riktigt ihåg, konstaterar hon. Nåt med bajrar, typ... Ahh, jag vet inte faktiskt. Vem vet inte namnet på fotbollslaget man spelar i? Hahaha! Nyfiken som jag är frågade jag på om hennes nya hobby. Om det var kul och om hon kände någon sedan tidigare. Ja, jo, tre tjejer från klassen var de. Mamma undrade sen om hon kanske behövde ett par nya fotbollsskor. Ja, nä, det behövde hon ju inte. De andra tjejerna hade varit och köpt fotbollsstrumpor. Och syrran berättar helt ogenerat hur hon hade frågat de andra tjejerna varför de valt att köpa gröna strumpor. Kunde ju köpt vita eller någon annan snygg färg. De andra hade bara skrattat; Sofie, vårt lag är gröna! Snacka om noll koll. Kan man göra annat än att garva åt henne? Att den tjejen är så grymt duktigt och kunnig i allt hon ger sig den på kan vara så totalt ovetandes om de mest självklara saker som vilken färg ens fotbollslag är. Helt galet. Skrämmande ibland nästan.
Ahh, det är riktigt gött att vara hemma. Att älska sin familj.
Life is good!
Tomt i huvudet
Känns som om det borde bli dax för ett nytt inlägg nu...
men jag tycks ha råkat ut för lite bloggtorka.
Sånt händer har jag hört... Tydligen... Japp
Får helt enkelt återkomma när jag har något att säga igen...
Ska väl inte ta så lång tid skulle jag tro... *ler*