In my head and around it

Var visst ett tag sedan jag skrev något nu. Är nog ett bra tecken skulle jag tro. Ett tecken på att jag mår mycket bättre nu och att jag inte längre har samma behov av att skriva av mig här. Inte ett lika stort i alla fall. För visst mår jag mycket bättre nu. Så mycket gladare är jag. Ärligt gladare. Mitt hjärta och min själ håller på att läka. Känns bra. Bristen på inlägg skulle väl också i och för sig kunna förklaras med att det har varit intensivt leverne den senaste tiden. Känns som om jag inte riktigt varit hemma på en vecka. Förutom all tid som spenderats på jobb innan och under julhelgen så har det hunnits med två intensiva utekvällar. Har massor av blåmärken, så jag hade säkert kul... haha. Många vänner är hemma nu i juletider, alla saknade och efterlängtade, så vem vill sitta hemma framför datorn då?

Idag har jag så äntligen fått vara lite ledig. Helt ledig faktiskt. En sån härlig dag då man verkligen kan slappna av. Det tycker jag att jag gjort mig förtjänt av. Ligga länge i sängen och läsa tidningen, ta en tur på stan och sen jobba av lite av julmagen på gymmet. Grymt skön dag. Nu ska jag snart iväg och spana in nya Arn filmen på bio. Älskade böckerna, så jag hoppas att jag inte blir besviken. Att den arrogante och dryge Guillou lyckats skriva en så bra och gripande historia är för mig nästan lite ofattbart. Men ibland överraskar människor. Väntar lite på att mys-Ernst ska göra detsamma. Han och Guillou toppar min lista på mediapersonligheter har grymt svårt för. De får det att krypa under skinnet på mig?

Jaja, nu måste jag rusa. Lovar att det inte ska dröja lika länge tills ni hör från mig igen.

Stora kramar till er allihop!