Suget finns där... onekligen!
Har gjort ett litet konstaterande idag. Sockerprojektet är klart som jobbigast när jag är själv. Att sitta där och titta på semlorna var inte gårdagens prövning. Det kom senare. Efter jobb igår skulle jag in till Malmö för att träffa några tjejer som jag pluggade molekylärbiologi tillsammans med för ett par år sen. Blev lite av en reunion. Har inte setts på länge. Var riktigt grymt trevligt att träffas igen och att förhöra sig om vad de hittar på. Labbas görs det i alla fall, och det kändes extra kul att kunna prata med de som gör samma sak som jag. Om ex-jobb och doktorandtjänster, om arbetsmarknaden och framtida drömmar. Inte allt för ofta jag får en chans till det. Stackars Lina bara som fick sitta där och lyssna på oss. Visst hör klart med i gänget, men hon bytte helt spår, lade ner allt vad laborativt arbete heter efter något år och är nu färdig arbetsterapeut.
Oj, mitt fokus försvann visst lite där....
Hursomhelst så hade jag lite tid mellan det att jag gav mig av från labbet och tills dess att jag skulle möta upp de andra i Malmö. Hungrig var jag och inte heller hade jag något speciellt för mig. Strosad mest runt på stan och önskade att jag fick äta lite choklad. Lite sorgligt faktiskt om jag får erkänna det själv. Rätt mycket faktiskt. Men kanske var det så här i efterhand bra att inse att man är lite sorglig. Peppar en till framgång. Så funkar jag i alla fall. Hoppas jag ...*ler*
Nä, om man skulle ta sig en morot till eftermiddagskaffet..? Göött!