In my head and around it

Det har framförts klagomål på min blogg. Eller ja, kanske inte på bloggen som sådan utan snarare på bloggaren. Det har sagts att jag skriver som en kratta. Att jag stavar dåligt, hoppar över ord, så så att man måste läsa igenom meningar flera gånger för att kunna bergripa vad jag menar. För detta ber jag naturligtvis om ursäkt. Skyller till en på att jag lider lite tangentbordsdyslexi, korrekt fingersättning är inte min grej. Detta hade kanske i och för sig kunnat avhjälpas om jag bara läste igenom mina inlägg lite noggrannare innan jag publicerade dem. Nu är det dock så att jag tror på att inte redigera en dagbok, som detta ju faktiskt är, i efterhand. Blir nog lätt att man gör det, att man förskönar lite, om man noggrant granskar det man skrivit.

Sen ska det ju klart tilläggas, jag är ingen stor skrivare. Har aldrig varit, kommer troligen aldrig att bli. Det finns många yrken jag skulle kunna tänka mig att utöva, men inte författare. Där ser jag genast mina begränsningar. Lutar mig då istället mycket hellre tillbaka i soffan och njuter av de som kan bemästra konsten. En uppskattad konstform, som verkligen kan imponera på mig.

Med andra ord ber jag om ursäkt för att mina inlägg ibland är lite svårlästa, men måste tyvärr meddela att de nog kommer förbli så. Hoppas att ni kan ha överseende med det. Det tror jag ni kan. Storsinta som ni är *ler*

Stora kramar från mig!