Kanske kan gå - you'll never know 'til you've tried
Jaha, en blogg? Å vad ska jag med den till kan man undra. Vi snackar ju om tjejen som aldrig har lyckats föra dagbok i mer än två veckor. Det spelade ingen roll hur mycket killar jag än var kär i på tiden då det begav sig. (För det är väl sånt man skriver i rosa dagböcker… *ler*) Att detta inte var för mig är sedan länge insett och konstaterat. Har istället gett mig på en lite annan form av dagbok, kalendern. Att jag inte lyckas kunna använda en sådan heller har jag ännu inte tagit mig mod till att inse. Istället köper glatt en ny varje år. Och varje gång säger jag att under detta året ska jag banne mig bli organiserad, använda den flitigt så där som jag med avund ser andra göra, men icke! Lyckas ständigt dubbelboka o trippelboka, missa möten och födelsedagar. Till alla er som tycks bli drabbade av min tankspriddhet och brist på ren koll, ber jag som vanligt så hemskt mycket om ursäkt! De va inte meningen…
Tankar och funderingar har jag dock gott om, så kanske detta är forumet för mig. Har ju aldrig varit så bra på att berätta om mina hemligheter. Inte ens i mina många dagboksförsök har jag lyckats dela med mig av dem, ens till mig själv. Här kan jag ju få vara så där härligt allmän, men ändå personlig. Alla tankar om livet är ju personliga och många av den har jag nog ett behov av att ventilera. Vet inte om jag har så stort behov av att andra ska ta del av dem, men om någon är intresserad av vad som händer i och utanför mitt huvud, finns det ju nu en möjlighet till det.
Som om inte behovet av att ventilera var nog har jag den senaste tiden funnit mig själv här på jobb, med en aning för mycket tid över. Inte för att det inte finns saker att stå i här på labbet, utan snarare för att min handledare är en aning ostrukturerad. Hans brist på ”att tänka ett steg länge” resulterar i att effektiv tidsplanering inte är att tala om här. Hoppas att det blir bättre, har ju trots allt gått in för att försöka effektivisera den mannen. Än så länge funkar det lite, men bara om jag ständigt jagar honom.
Så, om jag kan hålla denna blogg vid liv kan ju bara tiden utvisa, men som vanligt ger jag mig in i det med höga ambitioner. Vill man så går det! O vill man inte något tillräckligt mycket så...hmm
jag hoppas, tror och satsar mina pengar på att du lyckas hålla den här vid liv. Kalendrar är bara en fluga ändå. Bloggar däremot, de är här för att stanna.
Petra, bäst för dig att du skriver, jag kommer hålla ett vakande öga på dig.. :)