Söstra min!
Jag saknar min syster. En tanke som slagit mig många gånger under den senaste tiden. Min syrra är kul, spontan, härligt social och en aningen ego. Finns ingen som hon. Toppentjej helt enkelt!
Som barn hade vi kul. Lekte häst, byggde kojor, ritade, dansade hula hula i vardagsrummet o ja allt sån man hade för sig då. Och ingen klädde så bra i bastkjol som vi...
Fast jag kan tänka mig att vi inte alltid drog jämt, vi var ju ändå rätt olika. Jag var jag var ju den flickiga av oss, hon som tyckte om barbies och så. Syrran var länge en riktigt pojkflicka, hängde med lill-phille, klättrade i träd o spelade fotboll.
Om vi var olika då, är det inget mot hur det blev sen. Syrran blev en teenager from hell. En sann fjortis! Vet att jag en gång skickade mess till helena o fråga henne om det hon kände nån som kunde tänka sig att adoptera min störda 15åriga syster. Men vem skulle vilja ha ett sånt miffo? Bråkade mest under den tiden, slogs en del. Oftast på köksgolvet. Minns att jag haltade på min gymnasieinspark för att hon hade sparkat mig så hårt på knät. Inte populärt.
Men till allas glädje blev även syrran vuxen. Inte bara blev hon normal igen, hon blev en av mina allra bästa vänner. De där tre åren som skiljer oss åt, de som så många gånger varit så påtagliga, är nu knappt märkbara. Nu för tiden är vi mer lika än någonsin. Och det är verkligen kanon. Visst märks det fortfarande vem som är storasysten av oss och vem på sant lillasyster maner kommer undan med mer än hon förtjänar, men det är inget jag stör mig på längre. Tycker om att vara storasyster år henne.
Vad som är riktigt tråkigt är att syrran nu tagit sitt pick och pack o flyttat hemifrån. Inte bara till Lund som en annan liten mes utan ända bort till storstan...till Stockholm. Så nu när man äntligen tycker att syrran är en riktig toppenvän, träffar man henne alldeles för sällan. Fast riktigt härligt är dock att höra att hon trivs så bra. Inte för att jag någonsin var orolig. Skaffa vänner, parta och samtidigt få toppbetyg har ju aldig varit hennes problem...men tid för oss här hemma blir det alldeles för lite av, om ni frågar mig.
Älskade lillsyrra, jag träffar dig ju alldeles för sällan nu för tiden. (hittade inget annat foto på dig, men nu fick ju pappsen vara med på ett hörn oxå). Saknar dig! Tomt i skåne utan dig.
Ser fram emot nästa fredag! Då jäklar ska det umgås *ler*
PÖSS på daj! Du e bäst.
Som barn hade vi kul. Lekte häst, byggde kojor, ritade, dansade hula hula i vardagsrummet o ja allt sån man hade för sig då. Och ingen klädde så bra i bastkjol som vi...
Fast jag kan tänka mig att vi inte alltid drog jämt, vi var ju ändå rätt olika. Jag var jag var ju den flickiga av oss, hon som tyckte om barbies och så. Syrran var länge en riktigt pojkflicka, hängde med lill-phille, klättrade i träd o spelade fotboll.
Om vi var olika då, är det inget mot hur det blev sen. Syrran blev en teenager from hell. En sann fjortis! Vet att jag en gång skickade mess till helena o fråga henne om det hon kände nån som kunde tänka sig att adoptera min störda 15åriga syster. Men vem skulle vilja ha ett sånt miffo? Bråkade mest under den tiden, slogs en del. Oftast på köksgolvet. Minns att jag haltade på min gymnasieinspark för att hon hade sparkat mig så hårt på knät. Inte populärt.
Men till allas glädje blev även syrran vuxen. Inte bara blev hon normal igen, hon blev en av mina allra bästa vänner. De där tre åren som skiljer oss åt, de som så många gånger varit så påtagliga, är nu knappt märkbara. Nu för tiden är vi mer lika än någonsin. Och det är verkligen kanon. Visst märks det fortfarande vem som är storasysten av oss och vem på sant lillasyster maner kommer undan med mer än hon förtjänar, men det är inget jag stör mig på längre. Tycker om att vara storasyster år henne.
Vad som är riktigt tråkigt är att syrran nu tagit sitt pick och pack o flyttat hemifrån. Inte bara till Lund som en annan liten mes utan ända bort till storstan...till Stockholm. Så nu när man äntligen tycker att syrran är en riktig toppenvän, träffar man henne alldeles för sällan. Fast riktigt härligt är dock att höra att hon trivs så bra. Inte för att jag någonsin var orolig. Skaffa vänner, parta och samtidigt få toppbetyg har ju aldig varit hennes problem...men tid för oss här hemma blir det alldeles för lite av, om ni frågar mig.
Älskade lillsyrra, jag träffar dig ju alldeles för sällan nu för tiden. (hittade inget annat foto på dig, men nu fick ju pappsen vara med på ett hörn oxå). Saknar dig! Tomt i skåne utan dig.
Ser fram emot nästa fredag! Då jäklar ska det umgås *ler*
PÖSS på daj! Du e bäst.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Det är du som är bäst sötis. Du gjorde mig alldeles rörd...älskar att vara din lillasyster, det lugnar mitt ego att jag får ha dig alldeles för mig själv, som enda syster. Älskar dig, ses snart
Trackback