In my head and around it

Visste inte när jag startade den här bloggen att det skulle komma ett tillfälle då jag verkligen skulle uppskatta den så som jag gör nu. Visst har den blivit väldigt personlig de senaste dagarna. Har utelämnat mig på ett sätt som aldrig förr. Vädrat så mycket känslor. Vet inte om det är så bra. Kanske kommer jag en dag se på dessa inlägg med andra ögon, men just nu är jag tacksam för att få skriva av mig så här.

Idag har inte alls varit en lika lätt dag som igår. Har tänkt för mycket dag. Jobbiga de där tankarna. Vill ju inte tänka på honom mer, på det som var. Men då det inte längre känns som jag ens inte vet vad som var, är det svårt. Vet inte längre vad jag ska tro. Vad är sanningar och vilka är lögnerna. Kommer jag aldrig att få svar på, framför allt inga jag skulle tro på. Var ju även med i börja på förhållandet, borde jag ha lärt mig något av det, kanske sett detta komma? Kanske borde jag inte varit så här blåögd. Insett att inte alla förändras och drar lärdomar av sitt förflutna. Växer upp. En sak är säker, nästa man som kommer att komma mig så här nära lär får det tufft. Jag vill ha referenser. Vet nu vilka egenskaper jag klart inte vill stöta på igen.

Läste förresten mitt horoskop för 2008 igår. Och innan jag fortsätter detta tänker jag meddela att jag inte tror ett skit på horoskop, och framför allt de i glamor *ler*. Hur skulle ett par meningar kunna stämma in på en tolftedel av hela befolkningen. Skulle inte tro det, skitsnack. Det stod i alla fall att det skulle gå bra för mig och att saker skulle falla på plats. Stod även att jag med någon som är mogen och som visar kärlek genom fysisk beröring skulle finna trygghet. Lät bra. Hur som helst, även om jag inte tror på det gav det mig hopp om ett ljust 2008. Hopp kan man aldrig få för mycket av. Jag vill ha mer.