Dagen då vintern kom till Skåne
Skåne och vintern har lite av ett spänt förhållande till varandra, eller man kanske ska säga att det snarare gäller skåningar och vinter, eller för att precisera ytterliggare... jag och vintern har ett spänt förhållande till varandra. Vi tycker närmare bestämt inte alls om varandra. Eller, jag tycker inte om vintern. Vad den tycker om mig vet jag ju faktiskt inte. Med tanke på att den envisas med att komma varje år är vårt hatförhållande kanske inte ömsesidigt... hmm, nu blev det invecklat...*ler*
Igår var då i alla fall dagen då vintern på allvar visade sitt fula nylle i skåneland. Visst hade det varit snorkallt och blåsigt i flera dagar, men ändå kom den och överraskade alla. På ett ögonblick var hela Lund täckt av ett genomskinligt, glashalt islager. Denna nya förutsättning var för mig helt okänd när jag i en rasade fart var på väg hem efter ett par lördagstimmar på labbet. Ville bara hem. In i värmen igen. Undan skulle det gå. Gruset framför UB övergick till kullersten. Glashal kullersten. Jag fullkomligt for i backen. Visst brukar jag vurpa varje år, men detta var nog den värsta hittills. Fan vad ont det gjorde. Gick trots allt bra. Styret blev lite snett och benen kommer inom kort vara fulla med lila blåmärken, men det är ju och andra sidan ingen ovanlighet. Kanske skulle börja överväga en cykelhjälm? eller ett busskort...
Var inte bara jag som hade svårt att ta mig fram. Kombinationen av den hårda blåsten och det faktum att hela stan blivit en skridskobana gjorde att folk knappt kunde ta sig framåt. Lutade trottoaren gled man ut i gatan. Såg mer en människa som druttade i marken. Promenaden från BMC till klostergården har aldrig känts så lång. De blöta iskalla jeansen gjorde inte saken bättre. Damn that winter!
Vintern tycks alltid bli så dramatisk i Skåne. Vi tycks bli lika förvånade varje år. Det blir snökaos och blixthalka. Bussar slutar gå. Bilar kör i diken. Människor bryter lårbenshalsar och strömmen går. Nämen, blev det vinter i år igen? Tydligen! Den där växthuseffekten verkar tydligen vänta på sig. Får väl göra som fåglarna och flytta söderöver nästa vinter. Alternativt någon gång lära mig av mina misstag och vara lite förberedd. Möta vintern hand on... Nja, inte min grej tror jag? playan 2008/2009 någon?
Igår var då i alla fall dagen då vintern på allvar visade sitt fula nylle i skåneland. Visst hade det varit snorkallt och blåsigt i flera dagar, men ändå kom den och överraskade alla. På ett ögonblick var hela Lund täckt av ett genomskinligt, glashalt islager. Denna nya förutsättning var för mig helt okänd när jag i en rasade fart var på väg hem efter ett par lördagstimmar på labbet. Ville bara hem. In i värmen igen. Undan skulle det gå. Gruset framför UB övergick till kullersten. Glashal kullersten. Jag fullkomligt for i backen. Visst brukar jag vurpa varje år, men detta var nog den värsta hittills. Fan vad ont det gjorde. Gick trots allt bra. Styret blev lite snett och benen kommer inom kort vara fulla med lila blåmärken, men det är ju och andra sidan ingen ovanlighet. Kanske skulle börja överväga en cykelhjälm? eller ett busskort...
Var inte bara jag som hade svårt att ta mig fram. Kombinationen av den hårda blåsten och det faktum att hela stan blivit en skridskobana gjorde att folk knappt kunde ta sig framåt. Lutade trottoaren gled man ut i gatan. Såg mer en människa som druttade i marken. Promenaden från BMC till klostergården har aldrig känts så lång. De blöta iskalla jeansen gjorde inte saken bättre. Damn that winter!
Vintern tycks alltid bli så dramatisk i Skåne. Vi tycks bli lika förvånade varje år. Det blir snökaos och blixthalka. Bussar slutar gå. Bilar kör i diken. Människor bryter lårbenshalsar och strömmen går. Nämen, blev det vinter i år igen? Tydligen! Den där växthuseffekten verkar tydligen vänta på sig. Får väl göra som fåglarna och flytta söderöver nästa vinter. Alternativt någon gång lära mig av mina misstag och vara lite förberedd. Möta vintern hand on... Nja, inte min grej tror jag? playan 2008/2009 någon?
Kommentarer
Trackback