How to keep your woman happy...
Jag och Helena har suttit och druckit en DEL flaskor rosévin i sommarkvällen och konstaterat följande:
Det är INTE så jävla svårt!
Det enda vi kräver är att ni:
1. visar att ni tycker om oss...
2. säger det någon gång emellanåt...
3. och att ni hör av er....
that's it... och VI ska vara svåra... jo säkert...
LÄS OCH LÄR...
i versaler.... :)
Framtida flickvänner kommer att uppskatta detta... vi lovar...
Puss & kram
Petra & Helena (lite onyktra)
A walk down memory lane
Gick förbi gamla dagis och skolor, slog mig hur tråkiga många av dem såg ut, men samtidigt minns jag hur mycket kul vi hittade på. Uppfinningsrikedomen har klart mättats av med åren... Något som slog mig var även hur lite av det jobbiga man kommer ihåg. Säger nog en del. Var nog bra tider de där trots allt.
Roligast minns jag dock att jag hade tillsammans med fröken S. Så mycket underbara minnen vi skapat genom åren. Lek på en-backs-lekan och i hålan, loppis i vändningsplatsen, när vi gick på utflykter på gröningen och hittade silverstocken. På min promenad gick jag förbi hennes föräldrars hus, men där borta är det inte mycket som längre är sig likt. Förr var det mest bara deras gata och sen bara ängar och övrig ödemark runt omkring. Toppen för ungar med stor fantasi och spring i benen. Nu är det mest bara nybyggda radhus för hela slanten. Där de gamla fallfärdiga växthusen och hönshuset en gång stod står det nu ett sprillans nytt ful-gult hus i sann "början på 2000-talet stil." Men efter lite letade hittade jag vår gamla glänta intakt. Tur är väl det..*ler*
Gröningen, vändningsplatsen, gläntan och mig på bron över till furet
Lomma är även platsen där jag hade mina första riktiga jobb. Mitt allra första blev lite otippat i kassan på Lindströms VVS varuhus. Tyckte det var skittråkigt med rörböjjar, toastolar och nördiga VVS-are, så jag gav snabbt upp till förmån för Konsum. Intet ont anande var jag då om att jag fortfarande skulle knega extra på coop och kläcka kommentarer som börjar med jag minns när....
En sak jag insåg under min promenad var att även om mycket finns kvar precis som jag minns det...
Lomma saltsjöbad, T-bryggan, småbåtshamnen, Lomma IP (där vi tränade i ur och skur...vissa mer än andra..*ler*)
...så är det mycket som har förändrats, till det bättre i de allra flesta fall. De nerlagda gamla industrierna nere vid stranden har ersatts av nya fina hamnhus och promenader, det tämligen tråkiga centrumtorget där min kanin envisades med att bada i fontänen, håller på att rustas upp. Det är med andra ord ett Lomma under upp-piffning. På tiden tycker jag. Nytt för mig var även upptäckten att Lomma nu tydligen fått sig en egen falafelvagn. Men det är klart, vad vore ett torg idag utan falafelvagn? Vissa förändringar kändes mest bara tråkiga, såsom att långa rutschkanan som funnits där i alla år och utmanat modet i oss allihop vid något tillfälle nu ersatts av en kort tunnel. Får en att undra...vart är världen på väg? Och om inte backen inte dukade vara lite högre, lite brantare och mycket läskigare...*ler*
Lomma har varit ett grymt bra ställe att växa upp på och vem vet, kanske kommer jag en dag att flytta tillbaka hit. Det skulle jag verkligen inte ha något emot i alla fall.
Doggen
Hursomhelst, anledningen till att jag sitter här och bloggar om doggen är att jag för närvarande är hem och framför allt hundvakt då föräldrarna är bortresta (igen!). Klagar inte, inte alls. Är skönt att ha fri tillgång till bil, trädgård och ICA kort ;) Men framför allt måste jag erkänna att jag tycker om att hänga med doggen igen. Visst har jag fått lite hjälp med passningen när jag jobbat, men annars har han helt enkelt fått följa med. Igår var han med mig till Lund och sen på kvällen hem till E och käkade middag. Nu när han börjar bli gammal är han hur lugn som helst, så det är verkligen inga problem. Jobbigt bara att se hur han blir skröpligare och skröpligare. Haltar lite lätt, har knutor överallt, hostar och andras tungt. Gör ont i hjärtat att veta att han inte mår lika bra längre. Och framför allt att han inte kommer att vara kvar för alltid... Älskade doggen.
Zak 13år
Im back!!
Nä, nu kände jag att det var dags! På tiden att jag skakar liv i min kära lilla blogg igen. Kom visst av mig där ett tag... Det började med att jag hade alldeles för mycket att göra. Ex-jobbs skrivandet tog upp det mesta av min tid och att då sätta sig och skriva lite här om att jag inte gjorde mycket annat än att hänga på labbet, kändes inte så aktuellt. Sen så fort allt det var klart, när arbetet var inlämnat och presenterat, då hände så mycket på en gång att jag inte riktigt orkade ta tag i att berätta om allt kul som hände. Vilket dilemma..*ler*
En sak är då sann, den smådeppiga Petra som var i början av våren är sedan ett par månader tillbaka som bortblåst. Då tyckte jag att allt stod stilla i mitt liv. Att allt höll på att förändras runt omkring mig medan jag var fast i det som alltid varit. Ska erkänna att det var en lite jobbig tid. Tack för att ni stod ut med mig... Känns längesen nu. Sen dess har så mycket hänt. Bara tanken på den kommande året får det att verkligen spritta inom mig av förväntasfullhet.
Vad har då hänt sen sist? Massor! För mycket för att jag ska orka berätta om allt i detalj nu, men lagom för en lista att beta av i kommande inlägg...
Detta har hänt:
- Examen! Efter 5år vid Lunds universitet blev jag så med examen. MedicineMagister i biomedicin. Firades på alla håll och i många flaskor bubbel.
- WHAI. Festivalen where the action is i Stockholm var precis så bra som jag hoppades och Foo Fighters fick mig att sväva på moln hem i natten. Grymt bra!!
- KI. Under Stockholms trippen passade jag även på att hinna med en intervju på Karolinska Institutet. Den gick kanon, med följden att jag i januari tar mitt pick och pack och flyttar till hufvudstaden för att börja doktorera. MS-forskning blir det, precis som jag allra helst ville.
- Resan. Då det blev klart att jag fick den tjästen som jag ville ha var det inte svårt att ta beslutet att spendera hösten på resande fot. Ett par veckor senare köpte jag och Sara våra biljetter. Den 7oktober blir det avfärd mot Nya Zeeland, Australien och Indonesien. Hem kommer jag inte förrän två dagar innan jul. Resan är lite av en examenspresent till mig själv, som tack för idogt arbete..*ler*
Så, som jag sa är det fullt ös i mitt liv nu framöver. Bara roligheter som väntar mig. Nästan så att man kan snacka om ett liv i nerförsbacke... Dock är jag inte riktigt där än. För under sommaren blir det mest bara konsum för mig, men denna gången är känns det inte alls lika tungt och de få lediga dagar jag har tänker jag verkligen se till att njuta av tillsammans med dem jag tycker allra mest om. Tanken på att lämna dem all här nere i mitt älskade skåneland är det ända lilla moln jag ser i det åh så klarblå horisonten. Hoppas att X2000 biljetter och resor i jobbet kommer få oss att träffas ganska ofta i alla fall... Det tror jag ialla fall...
Nä, nu får det räcka för mig för idag, har ett 10 timmars konsumpass som väntar mig imorgon bitti. Nu är jag här i alla fall dock... och det är härligt att vara tillbaka. Har nog saknat kära bloggen lite trots allt.
Största av kramar till er allihop. Ses igen snart!