A walk down memory lane
Tidigare idag tog jag en låång promenad. Och vilken nostalgitripp det blev. Så mycket minnen som finns i denna lilla ort, Lomma, min barndoms håla... Det är sällan jag ser mycket mer av Lomma än stranden och föräldrarnas hur när jag är här, så det var riktigt kul att komma ut och uppleva hur gamla minnen dyker upp överallt. Hade inte med mig kameran, men mobilen var med...
Gick förbi gamla dagis och skolor, slog mig hur tråkiga många av dem såg ut, men samtidigt minns jag hur mycket kul vi hittade på. Uppfinningsrikedomen har klart mättats av med åren... Något som slog mig var även hur lite av det jobbiga man kommer ihåg. Säger nog en del. Var nog bra tider de där trots allt.
Roligast minns jag dock att jag hade tillsammans med fröken S. Så mycket underbara minnen vi skapat genom åren. Lek på en-backs-lekan och i hålan, loppis i vändningsplatsen, när vi gick på utflykter på gröningen och hittade silverstocken. På min promenad gick jag förbi hennes föräldrars hus, men där borta är det inte mycket som längre är sig likt. Förr var det mest bara deras gata och sen bara ängar och övrig ödemark runt omkring. Toppen för ungar med stor fantasi och spring i benen. Nu är det mest bara nybyggda radhus för hela slanten. Där de gamla fallfärdiga växthusen och hönshuset en gång stod står det nu ett sprillans nytt ful-gult hus i sann "början på 2000-talet stil." Men efter lite letade hittade jag vår gamla glänta intakt. Tur är väl det..*ler*
Gröningen, vändningsplatsen, gläntan och mig på bron över till furet
Lomma är även platsen där jag hade mina första riktiga jobb. Mitt allra första blev lite otippat i kassan på Lindströms VVS varuhus. Tyckte det var skittråkigt med rörböjjar, toastolar och nördiga VVS-are, så jag gav snabbt upp till förmån för Konsum. Intet ont anande var jag då om att jag fortfarande skulle knega extra på coop och kläcka kommentarer som börjar med jag minns när....
En sak jag insåg under min promenad var att även om mycket finns kvar precis som jag minns det...
Lomma saltsjöbad, T-bryggan, småbåtshamnen, Lomma IP (där vi tränade i ur och skur...vissa mer än andra..*ler*)
...så är det mycket som har förändrats, till det bättre i de allra flesta fall. De nerlagda gamla industrierna nere vid stranden har ersatts av nya fina hamnhus och promenader, det tämligen tråkiga centrumtorget där min kanin envisades med att bada i fontänen, håller på att rustas upp. Det är med andra ord ett Lomma under upp-piffning. På tiden tycker jag. Nytt för mig var även upptäckten att Lomma nu tydligen fått sig en egen falafelvagn. Men det är klart, vad vore ett torg idag utan falafelvagn? Vissa förändringar kändes mest bara tråkiga, såsom att långa rutschkanan som funnits där i alla år och utmanat modet i oss allihop vid något tillfälle nu ersatts av en kort tunnel. Får en att undra...vart är världen på väg? Och om inte backen inte dukade vara lite högre, lite brantare och mycket läskigare...*ler*
Lomma har varit ett grymt bra ställe att växa upp på och vem vet, kanske kommer jag en dag att flytta tillbaka hit. Det skulle jag verkligen inte ha något emot i alla fall.
Gick förbi gamla dagis och skolor, slog mig hur tråkiga många av dem såg ut, men samtidigt minns jag hur mycket kul vi hittade på. Uppfinningsrikedomen har klart mättats av med åren... Något som slog mig var även hur lite av det jobbiga man kommer ihåg. Säger nog en del. Var nog bra tider de där trots allt.
Karstorp mellanstadieskola, mitt allra första hem och mitt favorithem (det nuvarande)
Roligast minns jag dock att jag hade tillsammans med fröken S. Så mycket underbara minnen vi skapat genom åren. Lek på en-backs-lekan och i hålan, loppis i vändningsplatsen, när vi gick på utflykter på gröningen och hittade silverstocken. På min promenad gick jag förbi hennes föräldrars hus, men där borta är det inte mycket som längre är sig likt. Förr var det mest bara deras gata och sen bara ängar och övrig ödemark runt omkring. Toppen för ungar med stor fantasi och spring i benen. Nu är det mest bara nybyggda radhus för hela slanten. Där de gamla fallfärdiga växthusen och hönshuset en gång stod står det nu ett sprillans nytt ful-gult hus i sann "början på 2000-talet stil." Men efter lite letade hittade jag vår gamla glänta intakt. Tur är väl det..*ler*
Gröningen, vändningsplatsen, gläntan och mig på bron över till furet
Tog även en tur ner till havet. Vädret var verkligen inte det bästa, men jag måste erkänna att jag tycker bättre om havet och stranden sådana dagar. Dagar då havet lever och sanden är öde. Helt öde visade det sig dock inte vara. Två tappra barn vägrade att inse att det var skitkallt i vattnet (för det var det)... men är man spindelmannen (som lillkillen ju så tydligt var) så är man...
Lomma är även platsen där jag hade mina första riktiga jobb. Mitt allra första blev lite otippat i kassan på Lindströms VVS varuhus. Tyckte det var skittråkigt med rörböjjar, toastolar och nördiga VVS-are, så jag gav snabbt upp till förmån för Konsum. Intet ont anande var jag då om att jag fortfarande skulle knega extra på coop och kläcka kommentarer som börjar med jag minns när....
Lindströms VVS varuhus och ett Konsum jag inte gärna går in på längre...(vi skildes inte som vänner ..*ler*)
En sak jag insåg under min promenad var att även om mycket finns kvar precis som jag minns det...
Lomma saltsjöbad, T-bryggan, småbåtshamnen, Lomma IP (där vi tränade i ur och skur...vissa mer än andra..*ler*)
...så är det mycket som har förändrats, till det bättre i de allra flesta fall. De nerlagda gamla industrierna nere vid stranden har ersatts av nya fina hamnhus och promenader, det tämligen tråkiga centrumtorget där min kanin envisades med att bada i fontänen, håller på att rustas upp. Det är med andra ord ett Lomma under upp-piffning. På tiden tycker jag. Nytt för mig var även upptäckten att Lomma nu tydligen fått sig en egen falafelvagn. Men det är klart, vad vore ett torg idag utan falafelvagn? Vissa förändringar kändes mest bara tråkiga, såsom att långa rutschkanan som funnits där i alla år och utmanat modet i oss allihop vid något tillfälle nu ersatts av en kort tunnel. Får en att undra...vart är världen på väg? Och om inte backen inte dukade vara lite högre, lite brantare och mycket läskigare...*ler*
Lomma har varit ett grymt bra ställe att växa upp på och vem vet, kanske kommer jag en dag att flytta tillbaka hit. Det skulle jag verkligen inte ha något emot i alla fall.
Who knows what the future holds...
Kommentarer
Postat av: Fröken S
Buhu...Saknar dig!!!
Trackback