In my head and around it

Då jag kanske är i en bransch som för många av mina nära och kära är lite främmande har jag många gånger fått frågan; Vad gör du egentligen på dagarna? Så här kommer det, en vanlig dag in the life of Petra (representerad av gårdagen).

Dagen började i samma förvirrade dimma som vanligt. Det där med vardagsmornar har aldrig varit min grej. Vaknade för ovanlighetens skull ganska tidigt och lyckades då inte snoozza vidare (vilket jag normalt gör i minst 45min) utan masa mig direkt till duschen. Dock var det ganska kallt när jag kom ut och inte heller var jag ju så speciellt stressad, så dum som jag var kröp jag tillbaka ner i sängen...och somnade om(!). I panik fick jag sen komma iväg till labbet. Glömde såklart hälften och fick vända om. Fin start, men inte helt ovanlig dock...

Väl på labbet blev det ganska omgående en tur ner till mina råttor i djurhuset för att se om de såg friska ut. Trevligt nog var alla pigga och alerta och jag kunde ganska snabbt byta om igen från scrubsen tillbaka till mina vanliga kläder och bege mig till labbet där jag hade en infärgning på gång sedan gårdagen. Håller just nu på att färga in olika strukturer såsom tumörceller och blodkärl i tunna snitt från råtthjärnor. Inte så mycket till mitt eget projekt, utan mest för att lära mig tekniken.

Nä, nu överdrev jag nog en aning där. Visst har jag fortfarande gamla KG-ettan kvar. Dock har det under lång tid varit tal om att göra om Akelius kvarteret solglittret till bostadsrättsföreningen Solglittret. Vilken bra chans att känna sig en ordenlig hacka utan att behöva arbeta för den tänkte jag, och säkert många med mig. Men tydligen var inte alla lika öppensinniga till at äga sin bostad och samtidigt tjäna pengar på det. Detta blev klart då det igår var dags för köpestämma nere på gården. En kall och onödigt omständlig och utdagen process var det. Slutresultatet lika dystet. Behöves av 2/3 av lägenheterna var för en ombildning för att det skulle gå igenom, i vårt fall 169 röster.  158 sa Ja igår. Idioter tycker jag att de är, de som aldrig dök upp och därmed sa nej. Att klostergården huserar många sådana kom väl kanske inte som en överraskning. Men inte så många.

Dock är det inte över än. Styrelsen får ge sig ut och jaga lite fler Ja-sägare. Så kanske om en månad eller så kan jag få chansen att köpa loss min lilla älskade lya. Kanske precis innan det blir dags för mig att flytta från den. Vem vet....

Blev lite av en annorlunda morgon idag. När jag klev upp sådär vid sjutiden och tände hallampan gick nämligen proppen. Ingen el hemma! Naturligtvis hade jag inga extra proppar heller. Så det blev till att duscha i mörker, sminka sig i vardagsrummet och rota fram lite knäckebröd då det är lite svårt att koka gröt utan el i köket... Värst av allt var ju dock att jag inte fick något morgonkaffe(!) inte en endaste kopp. Konstigt var att det ju faktiskt gick att komma igång ändå... Inte illa för en tjej som i annat fall dricker åtminstone två koppar innan hon går till jobb, för att där drick en till direkt. Då jag varken hade radio eller tv gick det väldigt fort att göra sig klar och jag fick helt enkelt snällt sitta och vänta tills de öppnade på konsum så att jag kunde sticka bort och handla nya proppar. Inte för att jag behövde mer el då, men min kyl och frys gör.

Vad har jag då lärt mig av detta? (förutom att alltid ha extra proppar hemma) Jo, att det är förbaskat gott med kaffe och gröt på morgonen! Tacka vet jag el!

Igår när jag kom hem från jobb låg där en tidning fint plastinpackad bland all reklamen på dörrmattan. Konstigt tänkte jag då jag prenumererar inte på tidningen. Öppnade för att se om där fanns något papper med som kunde förklara vad den gjorde här hos mig, men inget. Konstigt. Så idag luft jag luren och ringde dit för att reda ut varför jag nu var med tidning, bara så där. Den lite snorkiga telefonisten svarar efter tre minuter av Enya i luren att den hade jag minsann beställt. Tre nummer och en locktång hade jag beställt på Internet. Icke, sa jag. Dessutom skulle detta vara tidning nummer två. Var tog i så fall nummer ett vägen? Snodde någon den på vägen? Och en locktång behöver jag inte, har ju redan två stycken och naturligt lockigt hår.... Men men, det fanns tydligen inget att göra åt. Jag får helt enkelt snällt punga upp pengarna för en prenumeration som någon annan av allt att döma beställt åt mig... Kul. Som tur var så var det inga stora pengar det rörde sig om, men ändå.... Lite irriterande, minst sagt.

En rekordvarm vinter har den kallas. Visst håller jag med om det. Har inte använt mina vinterkängor många dagar under de gångna månaderna. De som har bil kan inte ha klagat över frosten särskilt många mornar. Själv har jag bara cyklat och vurpat en endaste gång. Lite av ett rekord skulle jag tro.

Men så nu, nu när man trodde att det på allvar skulle gå not varmare tider. ja då slår den till. Vintervädret. Snö? Vad är det? Har cyklat så försiktigt så försiktigt de senaste mornarna. Men det är kallt, flåset värmer.

Nu vill jag ha vår. Riktig, mysig, livsglädjande vår.