In my head and around it

Bitter? Skulle det vara jag? Kanske. Usch vad hemskt i så fall. Har känt mig lite sur oh grinig på senaste, men bitter? Men så förra helgen, då när jag satt och entusiastiskt följde melodifestivalen, uttalades en kommentar. En som gick rätt in i hjärtat mitt. Kommer inte längre ordagrant ihåg hur den löd, men något i stil med att jag hade blivit så bitter och grining, den nya C till och med. Tog hårt den. Kanske för att den kom från någon vars åsikter jag verkligen bryr mig om. Kanske för att jag vet att det ligger en del i det hon sa. Hur som helst så gjorde den mig nog lite rädd.

Om jag blivit bitter vet jag inte, men att jag under den senaste tiden inte varit på lika gott humör som jag brukar kan jag hålla med om. Sorgligt nog. Känner mig grinigare, kanske lite mer lättretlig och en aning dyster. Lite vårdeppig? Vet inte varför jag känner så här just nu. Är inget speciellt som hänt. Mitt liv är ju inte mycket annorlunda nu än det var för två månader sen, för ett år sen eller ja två år sen. Kanske är det som är problemet. Att det känns som om jag bara står och stampar. Att det inte händer något. Visst, nya ex-jobbet är kul och händelserikt och jag trivs jättebra, men sen då. Tanken på att gå hem själv och sitta och se tv hela kvällen, gör mig inte alls glad. Uttråkad, men samtidigt för orkeslös för att göra något. Även konsumknegandet gör mig på sämre humör än någonsin. Bara tanken på att gå dit får mig att deppa ihop. Längtar galet tills jag ska kunna slippa det. Måtte det vara snart.

Hoppas att detta tillstånd snart försvinner. Vill ju vara den glada Petra som jag brukar. Vill inget hellre. Måste se till att det händer något snart. Får se till att det gör det, ta lyckan i sina egna händer. Kanske vårsolen kan hjälpa mig på traven.